Miro Media

Gråtande ledare – är det ok?

Gråtande ledare – är det ok?

Gråtande ledare – är det ok?

Kan en ledare gråta offentligt och ändå vara förtroendeingivande? Svaret är: ja, ibland.

Ledare som gråter publikt är ett intressant ämne, tycker jag själv. Vi hör ganska ofta att ledare måste få vara människor och att det inte är förtroendeingivande med människor som agerar som robotar. Det stämmer. Ett visst mått av känslomässigt engagemang är avgörande för att fånga en publik.

Men det är skillnad på att uttrycka sorg, medkänsla eller bestörning med tonfall och mimik och att verkligen låta tårarna rinna. Många kopplar tårar till tankar om att personen ifråga har tappat kontrollen, och det är inte bra för den som vill inge förtroende.

Terror och tårar

Efter terrorattentaten i Bryssel i förra veckan föll EUs utrikeschef Federica Mogherini i gråt under en presskonferens. Jag la ett filmklipp på just detta på facebook och ställde frågan ”Är det ok för en ledare på hög nivå att gråta?”

Många uttryckte stor förståelse och uppskattning för ledare som tillåter sig att gråta. En person skrev ”hellre en empatisk ledare som tar genomtänkta kloka beslut än en känslokall som svarar med hämnd och aggression.”

Andra tyckte att det var viktigt att en ledare prioriterade lugn och rationalitet i en svår situation och att då går det bra att visa känslor men inte tårar. En person gjorde liknelsen att en god ledare ska ha förmåga att leda en grupp ut ur ett brinnande hus oavsett om ledaren är rädd eller inte. Det är mänskligt att ha känslor men en ledare ska inte förlamas av dem.

Var går gränsen?

Ytterligare en person undrade hur vi skulle reagera om en person i ledande ställning under en krissituation släppte fram rädsla och skrek rakt ut. Sådana tankeexperiment gör det tydligt att alla slags känsloutspel inte fungerar om man vill behålla lyssnarnas förtroende. Men var går då gränsen?

Ett annat exempel på en gråtande ledare är Obama när han pratar om barn som dör i skolskjutningar i USA. Han blir gripen av ämnet och tårar trillar nerför hans kinder, men utan att han tappar tråden eller att känslorna tar över. För mig personligen blir budskapet i det här fallet extra kraftfullt. Många som är positivt inställda till Obama och/eller skärpta vapenlagar reagerar nog likadant. Men om man ogillar honom som ledare och ser skärpta vapenlagar som en inskränkning av personliga rättigheter blir troligen reaktionen en annan. Bland kommentarer till det här talet finns mycket riktigt allt ifrån hyllanden till anklaganden om krokodiltårar.

Starka känslor vinner redan frälsta

Min slutsats blir att ju starkare en känsloyttring är, desto mer kan man vinna förtroende hos dem som känner likadant och kanske vinna över några nya anhängare, till en viss gräns. Bortom den gränsen förskjuts fokus från sakfrågan till ledarens tillstånd. Men man riskerar också att tappa förtroende och då särskilt hos dem som står längst ifrån de värderingar eller ståndpunkter man kommunicerar.

Att helt tappa fattningen i en ledarroll är förstås inte bra, hur mänskligt det än kan tyckas. Självklart gäller det här en ledare som står inför en väldigt stor mängd människor, i ett tal som sänds i tv eller när hela företaget är samlat. I en mindre krets hoppas jag verkligen att alla människor känner att det är tillåtet att vara just – mänsklig.

Känslor som inte tar över

Jag tror att det hade varit bra om Federica Mogherini hade stått kvar och slutfört sitt uppdrag, tårarna till trots. Istället såg hon sig tvungen att lämna rummet. Och det är nog det viktigaste jag själv tar med mig från de här reflektionerna. Vi kan inte veta hur varje framträdande kommer att te sig och vi kan ibland bli överrumplade av våra känslor i en sådan situation. Men om vi tränar oss i att tänka nyktert och uppgiftsorienterat kring vår roll som ledare eller talare kan vi lägga lite distans mellan oss och känslorna när det väl händer. Då blir det lättare att stå kvar och slutföra uppgiften med förtroendet i behåll.

Vissa personer behöver träna på sin förmåga att kunna visa känslor som ledare och talare och det är min erfarenhet att det gäller väldigt många. Helt utan känslor är det svårt att engagera och få människor att lyssna. Andra behöver träna på att hantera sina känslor för att de inte ska ta över i sådana här situationer. Många gånger är det just rädslan för att känslorna ska svämma över som ställer till problem, snarare än känslorna i sig. Att kunna arbeta mentalt med hur man ser på sig själv, rollen och situationen kan hjälpa mycket.

Vill du ha hjälp med hur du hanterar känslor i dina framföranden får du väldigt gärna höra av dig till mig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *